Alexander

(musik: WA Mozart)

(Till Adi, som vid tillfället gillade klassisk musik.)

Alexander, du kunde le..
..men varken äta , titta , höra eller röra dina tår.
Du var en liten grabb med ljust och lockigt hår. 
Jag var personlig assistent åt dig i ett par år. 
Dom sa att du var svår, dom sa att hela din familj var konstig 
(en folklig syn på vad som borde kallas för normalt, i detta fall blev det fatalt.)

Din mor studerade till doktor. På hennes golv satt tre små barn och käka majs 
(idag igen med anledning av oförutsedd hunger)
 ..söta , solkiga och blåögda, med namn som var som hämtade ur Nibelungens Ring.
Men där.. i hörnet, fjärde barnet.. Du kunde inte göra någonting.

Du hade fått nån slags förändring av din hjärnas små kontakter. 
Det kom för ett par år se'n , du slogs och bråkade men läkarna sa: Tack, det..
..räcker med att titta in. Här är skräp överallt som dom små barnen tvingas gå på. 
Vid toaletten står ett stort oscilloskop å..
en svart kandelaber, så makaber.. eran son har säkert psykosociala skador.

Men sen försvann som frön för vinden, dina sinnen, nästan allihop.
Tills sent om sider läkarna förstod: Det fanns en sjukdom i din huvudknopp. 
Först då satte dom stopp, för dess förlopp. 
Men varför skedde inte det när du var mycket mera människa.. 
..än kropp.