Blues för CG

Här är en Blues för CG. 
Den är blå som sig bör, och som havet och som mössan hans 
och munnen som jag minns den.
Minns väl fel. 

Han satt där tryggt för ankar i en inrökt fåtölj, 
och i hyllan, lika inrökt, där stod Grådask och Genever.
Daglig dos. 

Jag minns att han krympte, att hans själ nästan syntes, 
när höljet rann av. 
Lite sent, men en känsla av vördnad det gav. 

Nu har jag ingen farfar, frågan är om jag haft.
Innan barnbarnen tröttnar vill jag vara deras tillgång,
och tvärt om.