Antibiotisk Blues

(P Lantz   Chapmans torg 1996)

Möjligen anar du vad som skall ske
en hoppfull men osäker min.
Så minns jag med avsmak hur barnläkarn ler
och dömer dig till penicillin. 
Nu är du alldeles ensam bara en kan ge dig trygghet, det är jag.
Med ett järngrepp
jag pressar en ondskefullt formad doseringspinal, mot din darrande mun.
I din blick lyser skräcken total.



Det är kväll, det är över, jag bär dig i säng.
En fruktansvärd dag utav sju.
Du kämpade tappert men jag, jag var sträng,
inte hälften så modig som du. 
Jag känner, fast du gråter, du förlåter mig och vilar mot min kind.
En varm liten arm söker tröst hos sin far och hans hjärta står still..
Sen blir det morgon:
..när du svalt, vill du ha,
lite till.