Osvensk dikt



 (P. Lantz -04)

Hej. Välkomna hit, nu ska ni lyssna på det här.
Det handlar om hur multikulturell jag faktiskt är.

Jag brukar skriva känslig dikt om fred och empati
så jag är mera tjeck än mången tjeckier kan bli.

Fast en gång blev jag (lite) syrisk när dom sa att jag var lett. 
Kulturstöd får man först när man är svår på något sätt,

och snart nog är jag gammeldansk sån tid som jag fördriver, 
ändå känner jag mig ungrare ju äldrare jag bliver.




Av samhället vi får identiteter, och vi ärver.
Jag var en gång sardinier och såna blir konserver.

Nu slingrar jag som en creol och vägrar va konserv
bland de andra slaverna, så tyngda av sitt värv.

Då undrar ni -hur står det till med min ekonomi?
Med poesi så är jag österrikare än ni!

"Jag tänker alltså finns jag till", som filosofen sa. 
Jag tänker alltså till så finsk jag är, det säger ja.

Mitt polska hjärta trummar tretaktsbeat.
Mitt blod är ännu bitvis inuit.




Men skulle någon märka, kanske redan denna kväll
att jag är en blek och blåögd svensk som borstar bort ett mjäll

från det lilla hår som återstår, så lagom sensuell,
så kan jag ändå kalla mig för multikulturell.







Hem