Statens Kalsonger

(P Lantz, Skänninge KVA -94)

Jag hade bott här några dagar när in i rummet steg,
en fransktalande norrman som aldrig haft nåt kneg.
Han gjorde små affärer när han vaknat fram på dan, 
bodde i en husvagn med fru och halvdussinet barn.

(han sa)
-Om du tror på jesus kan du göra vad du vill. 
Han förlåter dig igen om du så gör det en gång till.
Då slipper du det där som kallas ånger.
Jag håller inte med om allt han sa..

Men vi delade statens kalsonger.. han och jag.


Så sitter man och äter mittemot en bygdens son, 
med Östergötlands ojämförligt värsta idiom,
omsorgsfullt sorterande sin oätliga fisk.. 
-Narkomaner och araber, får man närma sig på egen risk.

Men om han fick sortera efter egna ideal, 
så fanns snart inte flera än han själv i denna sal, 
och mitt emellan grabbens polisonger.. 
finns inte mycket man vill ha.

Men vi delade statens kalsonger.. han och jag.


Jag har träffat ganska många som av misstag åkte dit, 
som inte har för avsikt att återvända hit.
Å andra sidan finns det dom som hämtar lite kraft, 
denna uppfriskande frihet att välja mellan vatten, mjölk och saft.

Men det finns riktiga banditer, en blir rödaktig i hyn,
vid besökstid, utav oro för att tjejen skall få syn
på alla tidningar med svällande ballonger.
Jag undrar om det gick så särskilt bra?


Men vi delade statens kalsonger.. han och jag.

Ja, vi delade statens kalsonger.. dom och jag.