Svarta-vita björnen

(P Lantz   Sthlm 1996  Tack till Alfred)

När den svarta-vita björnen hade klättrat ur sin korg,
med ett lejon ifrån Tjörn-ön för att gå till Sergels Torg,
fanns där ingenstans att fika. Ingen väg fanns där att gå.
Hur det kom sig kvittar lika,
det var svårt nog att förstå.. 

Hur dom hamnade tillsammans med en jätteglad hemul 
i en bok om hunden Bodil, som har sina tassar på små hjul. 
Vill du se vad dom har för sig får du sätta dig en stund
ibland goda gamla kuddar, låta ögat få en blund. 


Längs den mossbelupna stigen gick en gråtande hemul.
På hans missbelåtna panna föll ett löv och det var gult.
Plötsligt hördes någon sjunga, något syntes i hans väg.
Varken stora eller tunga var dess mossbelupna steg.. 

Någon tog honom i tassen, dom vek av från bokens blad.
Ohemula dimensioner, det var fel..men han blev glad. 
Mycket sällan går hemuler, ut ur bilderbokens bild.
På sin höjd om själva boken 
ännu ej har blivit till.. 
det kan hända vad man vill.