Under

(P Lantz   Vegagatan Sthlm april 1992)

Under namnet Alfred Lantz 
går en pojke och visan den är hans.
Går gör han inte men snuttar, än en liten tid. 

Rynkig panna , ögon två, 
som sin mamma , likt sjöar fastän små.
Näsan får plats i mitt öra, där finns ingen mat. 

Ömkligt skjuter läppen fram. 
Tröstlös tillvaron ter sig i min famn.
Då finns blott en sak som hjälper: 


Alfreds stolta upphovsfolk får ett leende, gör sig så till tolk:
Nog är han nöjd med sin målsman..
..så går minst en kvart. 

Ute finns en värre värld, 
den han född är att tillägna sin färd, 
svekfull och giftig och långt..
långt..

..bort i hörnet spinner katt. 
Vi är vakna ännu fast det är natt.
Samlade kring våran pojke, som ej förut fanns.
Sov gott Alfred Lantz.